Den sög. Men gjorde den mest för att testa lite grann. Fast såklart så menar jag varenda ord, och varenda bild plus låten i filmen. Jag älskar min pojk.

Har alltid tyckt att dom som lyssnar på "Sofijah" är emo. Och det kanske är så också. Men Fly Away är en sjukt fin låt. Man gråter av den. Och det är det skönaste som finns. Att gråta av fina låtar när man skriver. Och sådna här hårt, sorgsna skriva låtar. Får en att få upp hoppet. Att veta att det alltid finns dom som har det sämre.

Att känna känslan.. Av att känna sig osynlig. Är det värsta man kan känna. Att man försöker så att hjärtat nästan brister av sorg av alla förluster.. Gör en svag. Gör så att man tappar kämparglöden helt.
Men allting beror på en själv. Att man inte kan visa det. Men hur gör man? Hur visar man den man älskar att man verkligen gör det? För det första, så finns det ingen annan människa som kan förstå. Knappt en själv. Och för det andra, så kan ingen hjälpa en.

Man känner sig liten, hjälplös och obetydlig. Varför förstör man allting som betyder så grovt mycket? Varför ruinerar man sitt eget liv till grunden? Varför gör man ens något som man inte vill?
Inte ens jag som känner dom känslorna.. Vet varför.

Tänk dig själv. Du älskar en människa så otroligt mycket. Du skulle kunna ge upp hela ditt liv för den människan. Den människan gör dig glad, och får dig att känna dig grymt älskad.
Men du kan inte visa dina känslor tillbaks. Tänk er då vilket otroligt jobbig situation. Som att stå där.. Stum och dum som en idiot. Utan något att säga. Fastän att man har såå mycket man skulle vilja prata om, och förklara. Säga.

Man känner sig som ett nyfött litet barn. Man känner sig otroligt dålig. Helt oduglig till livet.
"varför skulle jag komma till jorden? Varför skulle jag komma hit ner, och förstöra för alla andra."

Det är så otroligt frustrerande att ingen förstår en. När man har så otroligt mycket att säga. När man vill att alla ska se en, och lyssna på vad man har å säga. Men ingen förstår dig. Du lägger dig hjälplöst ner på marken, och känner dig ovärd till att leva. Att bara förstöra allting bra jämt. Varför ska en sådan människa få leva? En sak vore det om jag förstörde för mig själv. Jag bryr mig ärligt talat inte om mig själv. Jag fruktar inte att försvinna ifrån allt. Men det jag bryr mig om, är alla älskade människor omkring mig. Och då när mitt värdelösa liv går ut över någon annan. Så är det en helt annan sak. Jag bryr mig så otroligt mycket om andra människor. Jag själv står längst ner på listan.

Jag vet ingen annan som är så sjukt självkritisk som jag är. Jag berömmer sällan mig själv. Ungefär aldrig, om vi ska va ärliga. Men klaga på mig själv gör jag dygnet runt. Jag kan helt enkelt inte ta emot beröm & komplimanger. Jag vill få mig själv att framstå som en idiot. Jag vill att alla ska se hur värdelös person jag är. Jag har ett försvarsskydd som skickar tillbaka allt positivt. Jag vill inte veta av det. Jag vill inte.

Låter som att jag har ett hjärta av sten. Och det kanske är där det sitter i. Men när jag sitter själv. Såhär till exempel. Och skriver.. lyssnar på musik. Så kan jag vara hur känslosam som helst. Men det är bara för mig själv som jag kan vara just det. Mig själv.

Jag har samtidigt väldigt svårt att ta kritik. Men det är så mycket enklare att höra negativa saker, och tänka negativt. Än att få höra en massa bra saker. Det får mig att må illa. Att höra dom falska orden klinga i öronen. Att höra att jag är bra. Det går inte. Jag vill inte höra det. Det låter så falskt. Så oärligt. Det låter fel. Nej, jag kan bara höra det dåliga. För det är det som stämmer. Ja, så är det.

Jag vill så gärna bli en bra person. Jag vill så gärna göra er omkring mig glada pågrund av mig. Jag vill göra er lyckliga. Jag vill så mycket så gärna. Men det tar stopp. Jag kan helt enkelt inte. Jag har försökt, jag har kämpat. Men utan resultat. Varför? Varför kan alla andra må bra, och få allting glatt? Varför kan inte jag? Varför är jag så dålig, när alla andra är så otroligt bra.
Jag vill inte se mig själv i spegeln. När jag ser min spegelbild, så ser jag en känslokall och dålig människa som inte är värd livet.

Jag älskar er alla. Jag älskar er så otroligt mycket. Men ni ser inte. Och det är mitt fel. Det är bara jag som kan göra något åt det. Men det är just det jag inte kan. Hur fan ska jag ta mig till. Jag vill ju. Men min enorma och eviga vilja går inte så långt. Den tar stopp, och jag blir osynlig.


Man vill leva i en dröm.

Varför ska allting va så förbannat värdelöst för? Ingenting blir bättre. Tvärtom, allt blir bara sämre än vad det redan är.

Vad är egentligen värt att kämpa för?

Snacka om ofräscht.

När jag var liten målade jag alltid överdrivet mycket rosa läppstift på läpparna. Och gjorde "kyss-avtryck" på spegeln. Men det här var nog lite för mycket.

VI MYSPYSADE!


Jag och Johanna vill helst sitta avskilt ifrån alla dom andra. Och vi har båda två mycket lättare att koncentrera oss med EN lärare som hjälper oss två i ett annat rum. Då får man hjälp mycket snabbare. Och det blir så mycket lättare! Men idag vart det något missförstånd. Eva, hon som vi skulle ha i matte idag.. Kom aldrig. Så jag och Johanna gick dit ändå.

Jag rotade i skivbordslådan och hittade några värmeljus. Så vi tände på dom. Och ställde adventsljusstacken på bordet. Men det vart tyvärr inget jobb gjort. Men K.

Hej!

Varje år har våran skola en såkallad "trippelbolls-turnering". Den går till så att 6: or + 7: or spelar mot varann i grenarna: bandy,volleyboll & fotboll. Och sedan 8: orna + 9: orna likadant. Och dom som vinner av alla fyra klasser, möter varandra.
(ni som vet bättre än mig, får gärna säga till om jag skrev nå knas nu)

I alla fall så åker alla klasser dit och "smygtränar" några veckor innan. Och det gjorde som sagt min klass idag. EN MILD BILDBOMB:

Justin Bieber - Common Denominator

Daniel och Nisse var på hugget


John käkar godis as usually



Kyrkan var ovanligt varm. Och det kändes nästan lite hemtrevligt när man kom innanför tröskeln. Jag kände mig trygg.
håller jag på att bli tokig ?!


Det här förbryllade mig mest!
Dom hade gjort nåt så lyxigt, som att satt upp en film-duk & fixat filmkväll åt oss!


Snyggingar...


Överlycklig av att få prata med älskling. Plus att Johanna fick med min trippelhaka.

Har haft otroligt stökigt på rummet i kanske två/tre veckor nu. Och det är så att jag kan leva i ett skitstökigt rum hur länge som helst! Bara det inte är äckligt & ofräscht. Men tusen kläder på golvet och smink överallt gör mig ingenting alls.

Och just därför måste nästan jag 'tvinga' mig själv att plocka iordning. För annars förblir det en misär väldigt, väldigt länge.

Hej!

Idag åkte hela skolan till Östersund och badade. Niorna fick även gymma om dom ville det. Vilket jag vart så enormt avis på. Jag ville ju gymma. Inte bada?

I alla fall så hade jag och Johanna redan bestämt att vi inte skulle bada. Men när vi väl var inne på badhuset, så vart man lite sugen...
Vi hade ingenting och göra. Och att sitta inne på ett badhus med kläder på är ingen höjdare. Så vi tog bussen ner på stan. Fick mitt barnbidrag nu lite i förskott. Så det vart en liten "behöva-shopping".


Warp mössa & Warp vantar Stadium


Underkläder Ginatricot


Nagellack Sense
skitdyrt. Hundra spänn!


Nagelpenna Sense

Man försöker, och försöker men allt gå åt helvete.

skitliv.

Jag funderar på att ta ur mitt navelsmycke. Och göra om det igen.
För det började som en kul grej. Jag och några kompisar slog vad att jag skulle göra det. Och plötsligt så hade jag hål i naveln. Och vi tog det faktiskt på skolan tillochmed ?!
Min största fobi är nålar/sprutor/kanyler mm. Så det tog ett bra tag innan det satt där. Hehe...
(begriper inte hur jag tordes göra det utan att göra det på salong!)

Men det är så att den sitter för högt upp. Det syns bara om man tittar nära. Men ändå. Jag vill ha en perfekt navelpiercing.


(google-bild)

Men känns rätt ovärt att ta ett nytt. Med tanke på kostnaden. Det är ju inte lika trendigt att ha hål i naveln nu, som det var förut. Visst kan man ha kvar ett man redan har. Men ta ett... Njaa. Har ju faktiskt haft mitt i ett år nu ungefär.

Idag hade vi musik. Vi spelade två låtar. Halo med Beyonce & Hurt med Johnny Cash.

Jag tänkte att i år måste jag visa att jag kan sjunga. Och jag vill ju ha bra betyg i musik. Så nu sjöng jag & Johanna. Gick skapligt bra faktiskt. Vart lite pinsamt vissa sekvenser. Men det hör till.

Alla andra år har jag stått vid micken och viskat. Eller skippat sången helt, och spelat gura istället. Och jag tycker inte att jag sjunger speciellt bra, men sjunga det kan jag. Faktiskt!

Äntligen kom mitt paket idag som jag väntat på i ungefär 2 månader. Men vad skulle jag förvänta mig? HM har alltid vart sämst.

Den bästa känslan som finns. Är att sätta på Ipoden på högsta ljudnivå. Och bara skita i allting. Slippa höra allt tjat, allt gnäll. Bara skita i alla andra. Ignorera alla. Slippa bli irriterad och förbannad. Det är det bästa jag vet. Att kunna undvika alla. För mina egna skyhöga krav på mig själv, har jag lärt mig och leva med. Men ingen annans krav.

Jag kan gå och lägga mig tio, (okej då kan jag inte sova) och ändå vara skittrött på morgonen. Det jag menar är att jag ALLTID är trött på skolveckorna. Jag har mycket svårt att somna. Och är dödstrött på morgonen. Sedan under dagen så somnar jag under lektionerna. Som idag. Då sov jag bort en kvart/tjugo minuter på No-lektionen.
Men jag kan lägga mig i tid och somna direkt. Fast jag blir ändå trött?

Jag måste helt enkelt inte sova så bra på natten. Jag är väldigt orolig. Och jag drömmer mycket mardrömmar. Och mardrömmar är tecken på orolighet & nervositet.

Någon fler som är långt ifrån morgonpigg under skolveckorna..?



slänger upp en lite trött/söt emilia oxå!
Godnatt

En "viss ;)" bloggläsare ville att jag skulle slänga upp en "åsikter-om-andra-bloggare", så varför inte?




Kissie- En tjej med stor provoceringstalang! Väldiga självförtroendes-problem. Plus okunnig i photoshop. (Jag ska stödja dig till en kurs i detta Kissie. Jag lovar!) Annars en väldans härlig tjej med humor!

Paow- Söt tjej. Tråkigt med det som hände mellan henne & Hugo. Och jag dissar faktiskt hennes pikar till Dessie. Dom är ganska så 2007...

Dessie- En tjej som gått framåt i rask takt i bloggvärlden! Börjat blivit en rätt så bra förebild. Och börjar ta blogglivet på ett mer "allvar".

Kenza- "Hon är tjejen med den där drömkroppen!" Naturligt vacker, fina drag. Och väldigt modemedveten. Älskar hennes märke! Men hennes blogg har börjat blivit tråkigt.. :( Det är synd på en sån fin bloggerska.

Blondinbella- Oh my gash vilken förebild! 20 år och redan framgångsrik och egen företagare. Stort plus till henne! Kan inte säga mer än att hon är toppen!

Foki- Gullig & söt är väl dom enda orden som riktigt passar in på Foki. Följde hennes blogg via bloglovin förut. Men tog bort den, eftersom att hennes blogg vart väldigt enformig och man blir fort less. Men hon verkar vara en otroligt mysig tjej som älskar Tokyo, att baka cupcakes & smycka sina naglar!

...... JULMUST!!!

Idag när jag och papsen gick in på ica, så såg jag värsta grejen! DOM HAR PLOCKAT FRAM JULMUSTEN! Wiihoo gladare tjej här!

Bildbevis:

Nu var jag så fantasifattig så att jag snodde en video. Du kan få en fet länkning som tack! Här har ni Denises blogg

Jag for igår i alla fall. Och det ångrade jag verkligen inte!
Maten var typ slut när jag kom fram, men var ändå inte nå hungrig. Och efterrätten var äcklig. Men sällskapet var bra! Daniel, Anna & Jens :D.

vimmelbilder:





bara för att anna är så otroligt söt! :)



två smällfeta grodor



flygande halloweenspermier


Jag och min käre fader

Anna visade mig en sjukt jävla rolig film! Ni måste bara se den. Och skratta högt & herligt!

Fan säger jag, fan! Jag skulle ha åkt på den där jävla middagen. För att glömma allting annat för en stund. För att va med Jens & Anna. För att äta, dricka och ha kul. FAN!

Jag känner ångesten krypa uppför ryggen på mig. Fyfan vad äckligt det känns. Värdelöst. Och ensamt framförallt. Fan att jag alltid ska sabba allting för mig själv!

Att allting ska gå åt helvete för mig jämt. Hur fan lyckas man? Är det någon egenskap jag har eller? I så fall en egenskap som jag inte rår för. Jag är en sådan person helt enkelt. Så är det. Punkt


asså fyfan går inte att vara det minsta positiv i det här inlägget. Får slänga upp en gårdagens bild för att piffa upp.

Som sagt så sitter jag och mamma här på hennes skola. Och jag var så hungrig efter att jag vart på stan, så vi åkte och köpte lite "Thai-take-away!". Östersund har nu typ tre ställen som dom säljer det på. Torvalla, Lillänge, och nedanför Willys. Och gud så gott det är!

Igår for jag in till stan. Och mammas dator har varit på lagning, och jag trodde att den var klar igår. Men det var den inte. Så jag har inte haft tillgång till en dator förns idag. På mammas skola.

Idag har jag inte gjort så mycket. Förnyat p-pillerna, och gjort ett nytt klamydiatest i alla fall. Skönt att få det gjort, så att man är på den säkra sidan.

---

Ska snart ner på stan en sväng innan jag far hemåt. Då blir det filé-middag med massa jobbigt folk. Tummen upp (y)

puss

Gå in på länken här: Rolig video
Scrolla till längst ner på sidan.



Saddam Hussein med hörlurar HAHA LOL.

Om du också vill stödja rosa bandet.. Gå in på den här länken: Fixa ett rosa band!

(ingen reklam, eget inlägg)

Jag väntar som en tok på att batteriet till kameran ska laddas upp, så att jag kan gå ut och fota.

Att fota för mig, är som att gå ut ifrån en fängelse, och bara känna friheten strömma igenom kroppen. Det är så härligt att bara ta med sig kameran på en promenad. Utan någon annan. Det är så tyst, så stilla & fridfullt. Jag kan bli en helt annan människa efter att jag gått ut och fotat. En motiverad, positiv, och fantasifull människa.

Speciellt motiverad blir jag till å blogga mina kära läsare ;)

---

(med en gnutta överdrift)

Vissa kan tycka att blogga är bara nånting man gör som ett "tidsfördriv". Men det är så mycket mer. Ni som inte bloggar ska knappt få ha några åsikter om bloggning. För ni vet ingenting.

En blogg som man haft i ett halv år/ett år, är mer än bara en blogg. Den är full av minnen. Minnen som man kan gå tillbaka och läsa. Bilder som man glömt bort att man tagit. Det är så kul att gå igenom bloggen ända ifrån starten. Att se hur jag utvecklats som bloggare. Bloggning ger en större chans till bra betyg i svenska t. ex. Och det är ganska så logiskt. Eftersom man skriver, och man skriver. Dag ut, och dag in. Lär sig nya ord, nya sammanhang. Det är så lärofullt.

Så ni bloggare som tänkt att lägga ner eran blogg.. Tänk vad ni kan uppnå. Tänk vad ni kommer att sakna om ni raderar era minnen. Det kommer att bli tomt. Jag har testat, tro mig.

Sitter och höstdeppar till fin musik.

Vart så sugen på något nu på kvällskvisten. Så det vart varma mackor. Farligt mumsigt!




Nu säger jag godnatt, för nu blir det bed-time för min del. Godnatt!

I helgen så var jag och älskling själv hemma här. Det resulterade arbete. Han tände upp i pannan, och jag gjorde mat och diskade. Drygt men socialt.

Och nu har han även fått upplevt mina hundars styrka. Dum som jag är så lät jag han gå med dom mest "skenande" hundarna. Sen fick han gå med min snälla lilla bebis Figo. Då vart det slut på gnället haha! ;)


(bildbrist, därför jag slängde upp en bild på Figo!)


Vi svullade ändå ganska mycket i helgen. Han hade ett sår i läppen, så han kunde knappt äta :( men jag frossade i mig!
kycklingfilé, potatisgratäng, beasås, cola, chips, makaroner, skinksås, varma mackor, marabou-choklad.

---

Tack för en åter helt fantastisk helg hjärtat! Du är ju sjuk... (bokstavligt & fysiskt oxå) .. men hur fan kan du göra mig så grymt lycklig?! Värsta manpower! Jag älskar dig honey♥