Tårarna rinner, och jag känner ångesten kr...
Tårarna rinner, och jag känner ångesten krypa uppför ryggen. Jag känner mig så värdelös. Så totalt misslyckad. Varför skulle just jag bli såhär? Varför skulle just jag sabba allting konstant? Jag försöker lära mig att använda knep emot det. Men det fungerar inte. Jag försöker, och försöker. Men jag lyckas aldrig. Som att man verkligen kämpar att ta sig uppför en stege. Men faller hjälplöst ner på marken. Därför känns det meningslöst att försöka. Därför jag tänker negativt. Eftersom att varje gång som jag försökt.. Har det gått åt helvete. Jag vill så gärna lyckas. Lyckas klättra uppför den där stegen. Vinna över mig själv. Vinna tillbaka mitt liv som jag själv tog ifrån mig. Allting är för komplicerat för att förstå. För svårt för att förklara, och inse hur otroligt jobbigt det är. Att se varje dag som en kamp mot sig själv.
