Pusselbiten som fattades...

Jag måste gå och duscha. Duscha av mig tårarna som rinner nerför kinderna. Den salta, bittra smaken av saknaden, vänskapen, kärleken. Jag saknar det.
Jag ville aldrig gå såhär långt. Det är verkligen något som saknas hos mig när du inte längre finns där. När NI inte finns där. Jag vill faktiskt bara glömma dig. Men jag kan inte förneka att jag saknar dig. Jag är så jävla ledsen för det jag gjort. Men jag känner mig fortfarande sviken. Men det spelar nästan ingen roll.

Ingen Emilia utan er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0