Det är inte sant.. Det kan det inte vara.

Jag förstår inte. Hur fan kunde det här hända? Jag är så jävla ledsen. Jag ville inte såra. Jag ville inget illa. Jag ville bara... Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag ville aldrig förlora dig.

Det finaste på jorden. Är du. Jag är så otroligt tacksam över den här tiden. Över att få vara med dig. Du förändrade mig. Du gjorde mig så mycket bättre. Du är värd allt i världen. Du är så himla bra. Så jävla underbar..
Det enda jag vill är att du ska få ett bra liv. Ett perfekt liv som alla andra avundas dig för. Att du ska vara lycklig med någon som älskar dig. Jag vill så gärna finnas för dig varje dag. Vara den som du kan prata med. Den du kan gråta emot. Men jag kan inte. Inte nu. Förlåt.
Jag kan fortfarande inte tro att det är sant. Jag trodde jag vaknade av en enda stor mardröm imorse. Men jag hade fel. Tårarna på min kind var på riktigt, det var sant. Det hade verkligen hänt.

Jag kan inte föreställa mig hur du mår nu. Hur jävla sårad du måste känna dig. Jag ville bara säga förlåt för allting. Och att jag är ledsen för vad som hänt.
Men du är så vacker. Det är många som skulle dö för en sådan underbar kille. Din själ är så fruktansvärt ren. Så vacker. Ditt hjärta, det kommer jag aldrig lyckas släppa. Det är mig alldeles för nära, för att jag ska kunna glömma.
Du är oslagbar. Och ingenting ska få förstöra för dig. Inte ens jag. Jag älskar dig, och jag hoppas att vi syns snart igen. För du gör mig hel. Även fast vi inte kan leva tillsammans. Så fattas du mig så oerhört mycket.. Du är så fin, Daniel Johansson.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0