Jag trodde för mycket på oss...
Nu vet jag. Du litade aldrig på mig. Jag fick en smäll i ansiktet, som jag aldrig kommer att glömma. Jag trodde att det började gå uppför. Jag trodde att allt skulle ordna sig med tiden. Men tänk så fel jag hade. Nu sitter jag här. Ensam och sårad. Rädd och värdelös.
Jag ville väl. Jag gjorde allt jag kunde. Jag var så ärlig som man bara kunde va. Men ändå... Så litade du inte på mig. Du sa saker som kändes som knivhugg i mitt hjärta. Jag fick aldrig förklara. Och jag fick aldrig bli förstådd. Du ville inte. Du ville tro på det som var fel. Du ville tro på allt som du bara hittade på. Och du lyckades.
Du släppte mig. För att du inte vill lita på mina ord. Att du inte kan säga dom tyst för dig själv, och verkligen tro dem. Du ville inte. Och jag kan ingenting göra mer. Jag försökte. Jag försökte så jävla mycket. Jag offrade mitt liv för dig. Men det räckte inte. Det räckte inte alls.
Jag ville väl. Jag gjorde allt jag kunde. Jag var så ärlig som man bara kunde va. Men ändå... Så litade du inte på mig. Du sa saker som kändes som knivhugg i mitt hjärta. Jag fick aldrig förklara. Och jag fick aldrig bli förstådd. Du ville inte. Du ville tro på det som var fel. Du ville tro på allt som du bara hittade på. Och du lyckades.
Du släppte mig. För att du inte vill lita på mina ord. Att du inte kan säga dom tyst för dig själv, och verkligen tro dem. Du ville inte. Och jag kan ingenting göra mer. Jag försökte. Jag försökte så jävla mycket. Jag offrade mitt liv för dig. Men det räckte inte. Det räckte inte alls.
Jag känner mig sårad. Jag känner mig bedragen. Jag känner mig oärlig för att du sagt det. Jag har ångest för något, som jag inte borde ha ångest över. Jag mår dåligt över något som jag inte kan påverka längre.
Nu är orken slut. Och jag vill inte förklara längre. Jag orkar inte säga hur mycket jag älskar dig. För det gör alltför ont. Jag kan inte. Det tar stopp.
Jag trodde på ett för alltid. Men insåg att det var fel. Jag försökte. Jag ville va så bra som möjligt. Men du vill inte inse. Jag tänker inte hindra dig längre. Nu fick du som du ville. Det finns inget "vi" längre. Men det finns en olycklig kärlek. Och den kommer aldrig att ta slut. Jag... Jag vet inte. Jag vet inte alls längre. Jag vill bara försvinna, slippa må såhär. Slippa förklara, slippa förstå. Slippa leva. Slippa känna smärta.
Du fick mig att tappa hoppet. Och nu faller jag, utan dig.
Kommentarer
Trackback
