Den värsta stunden i mitt liv.

Ska försöka att sova nu. Känns onödigt. Jag kan bara inte sluta tänka. Jag kan inte slappna av. Inte ens för 7timmar. Jag är orolig. Frustrerad och rädd. 
Att sova ensam dom här nätterna, kommer att kännas som att bli långsamt plågad. 

tankarna svindlar förbi. In bland skuggorna. In i det mörka & dystra. Jag kan bara inte glömma
När hjärtat svider, och själen gråter. Då har du nått din sista gräns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0