♥Emilia Leijon-Amrén♥

Som sagt, så skulle jag ta upp något politiskt eller rättare sagt mer "allvarligt" här i bloggen. Och det har inte blivit av än. Så idag kände jag för att skriva av mig rejält.

---

När jag var liten. Sisådär 7-8 år. Så gick jag mycket och funderade på det som stod i tidningarna. "15-årig tjej våldtagen" "65-årig man tagen för pedofileri"
Det var sådna rubriker som fick tankarna i mitt huvud att vispas om. Jag började bli rädd för livet. Rädd för att kunna gå ut. Jag vart helt enkelt så uppbunden av alla rubriker och nyheter, så jag trodde endast att det var så världen såg ut utanför ramarna.

Jag var rädd för att allt som hände dom där olycksdrabbade tjejorna som det skrevs om i tidningarna, skulle en dag även hända mig. Jag trodde seriöst och på fullaste allvar att det var normalt. Tänk er.. En sjuåring som tror att det är normalt att bli våldtagen och misshandlad? "Nån gång, kommer det här att även hända mig."

Själv skulle jag rekomendera dödsstraff för sådna här typer. Det är inte mänskligt att bete sig såhär. Så vad har dom på jorden och göra, om dom bryter mot alla naturliga lagar? Nej usch. Bort med fanskapen, tortera dom till döds. Dom är absolut INTE värda att få en behandling för det. Dom kommer fortfarande vara samma, jävla skithögar.

Jag förstår det bara inte... Varför inte ge upp all skit? Varför inte bara sluta bete sig som rena rama arslen? Hur svårt kan det vara? 
En man i 40-45 års åldern våldtar en 14-årig flicka. Tänkte han nån gång på att det lika gärna kunde vara hans dotter? Tänkte han nånsin på hur hennes pappa skulle må? Ibland förstår jag mig bara inte på mänskligheten. Logik som alla tar i första hand. Har dom aldrig ens varit i närheten av att förstå.



Svårt psykiskt störda människor, eller bara kåta manssvin?
Släng gärna in en kommentar om just DIN åsikt.