Mitt hjärta♥
Jag älskar dig mamma. Jag skulle kunna dö i ditt ställe. Du är mitt allt. Mitt blod. Mina lungor.
Mitt liv. Jag skulle slockna totalt. Jag skulle dö utan dig. Det känns som att jag inte är värd att leva. Jag visar inte dom jag älskar att jag gör det. Tvärtom. Dom tror att jag hatar dom.
Jag har så jävla dåligt samvete. Ett svart samvete som kommer att sitta på min högra axel genom hela livet. Jag älskar dig så mycket. Att jag får dig att må dåligt. Att tro att det är ditt fel. Det jag är orsaken till. Jag försöker. Men på mitt sätt. Sättet som inte fungerar. Som att man verkligen vill springa, kämpa. Men kroppen står stilla. Kusligt stilla. Jag kan inte komma någon vart. Det tar alltid emot. Så fort jag försöker, pressar 300ton emot mig. Trycker tillbaka mig. där igen. Jag vet inte om jag orkar. Inte om jag skadar dom jag älskar. Jag vill inte vara sån. Jag vill inte vara jag. Det biter så jävla hårt. Att intala sig själv om att jag kan inte. Jag kan verkligen inte! Hur kan man skada någon som man älskar så. Hur kan man ha ett sånt hjärta av sten. Jo för jag är den som försökte så mycket, men lyckades aldrig.
Du får mig att känna mig värd det. Du får mig att känna mig accepterad, bekräftad. Jag försöker hitta bekräftelse. Men det går bara ut över mig själv. Du är den jag kom ifrån, och du är den jag alltid kommer att komma ifrån. Jag älskar dig mamma. Dom fyra orden har ekat i mitt huvud hela livet. True words, who makes me heal again. Varje gång det hänt något.. Så tänker jag på dig. "det kanske finns en strimma hopp ändå?" Du får mig på andra tankar. Bra tankar. Du hjälper mig igenom allt som är kämpigt att vara själv emot. Du är inte bara min mamma. När jag inte orkar mer. Och kroppen sagt stopp. Sätter du igång mina lungor igen. Du får mig att vilja kämpa!
Ända sedan barn, har jag ständigt dag, på dag.. Tänk på hur det skulle vara att förlora dig. Hur jag skulle klara mig utan dig. Jag började alltid gråta i tanken på det. Pappa frågade alltid varför jag grät. Och jag svarade som det var: "jag vet inte"
Jag fattar inte hur jag kan. Jag älskar ju dig? Varför gör jag det? En fråga som jag hittils inte fått något svar på.
Men jag är stolt över dig.
(till er som tar åt er. Gör inte det. För ingenting är riktat mot er. Aldrig mer.)
Kommentarer
Trackback
