♥Emilia Leijon-Amrén♥

Jag är ledsen. Att det blev såhär. Att jag svek er. Ni som betyder mest för mig på denna jord. Ni som jag behöver allra mest. Det är er jag lever för. Utan er skulle jag gå under. Jag skulle sjunka som titanic till botten. Och det är just det jag håller på att göra. Sjunka, försvinna, tynas bort. För dom jag verkligen älskar, har jag betett mig som skit emot. Oförlåtligt jävla skit. Jag skulle göra allt för att spola tillbaka tiden, börja om. Tänka om. Börja om på nytt.

Varför gjorde jag såhär? Vem låter änns bästa vänner bära tyngden som du ställer till? Ingen gör det. Ingen som älskar dem gör det. Men jag gjorde det. Hur ska man kunna leva med det?

Jag älskar er av hela mitt hjärta. Ett kanske inte så stort hjärta.. Men ni tar upp hela den platsen. Det jag har, fylls upp utav er. Mina älskade vänner. Jag älskar er så otroligt mycket. Jag kan inte bevisa det genom ord, text eller nått annat. För det jag känner innuti min själ, är så enormt stort så att jag inte kan förklara det för någon. Mina känslor till er, det finns nog ingen annan på denna jord som har sådna starka känslor. Dom känslorna kommer alltid att finnas där. Fast inte ni gör det. Så ska ni veta att det är alltid öppet till mitt hjärta igen. Jag släpper alltid in er, det ska ni veta. Men jag kommer aldrig att släppa er i tanken. Min skatter. Mina ädelstenar. Ni är så otroligt värdefulla för mig. Värd mer än pengar, värd mer än luften, värd mer än livet. Och livet vill jag ge till er, för att bevisa en tusendel av min kärlek till er. En kärlek utan slut. En cirkel som alltid kommer att finnas där. Alltid.
Att jag aldrig tänk. Jag har aldrig kunnat föreställt mig att förlora er. Det fanns inte.. Det fanns inte! Men en dag, vid sagans slut. Hände det. Men det är just det jag inte vill. Att sagan ska ta slut. Den förtrollande, underbara, kärleksfulla sagan. En saga som varje människa skulle offra sitt liv för att vara med i. Min egna fantastiska saga. Med mina fantastiska vänner i. Som aldrig skulle ta slut.

Att leva utan er kommer att plåga mig hela livet. Varje timma, varje minut, varje sekund. Hela min tid. Mina drömmar har förvandlats ifrån sagoliknande, hoppande livslekande älvor. Till en mardröm. En mardröm som inte fick bli sann, aldrig någonsin. Men tillslut krängde sig fram ur dimman, och sökte upp verkligheten. Jag har nu börjat fatta att jag inte lever i min fantasi längre. Det är verkligheten, den vi helst vill slippa ifrån.

jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vart plötsligt helt tom i huvudet. Nollställd av alla tusen tankar&känslor.

Det finns ett skäl att jag lever idag. Och det är ni. Ni som alltid ställde upp för mig. Vad det än var frågan om. Brydde er inte om er själva. Utan stod och höll upp mig. Hela tiden. Ni lyste upp min dag. Från en dyster mörk morgon, och efter jag träffade er vart den genast underbar! Man kunde säkert se hur jag sken av lycka, när jag var med er. Ni gjorde mitt liv glatt. Betydelsefullt. Meningsfullt.
Jag skulle göra allt i hela världen för att få tillbaka er. Ni betyder så mycket. Allt, allt ni ber om. Bara jag får tillbaka mina vänner som jag saknar så mycket.
Livskamrater.
Jag får det säkert att låta som att det endast är för min egna skull jag vill ha tillbaka er. Men jag tänker ju på er. Det är ju ni det handlar om.

Det är ni som gjort mig till den personen jag är idag. Om vi tänker på det positiva, om det änns finns något kvar. Men ni har verkligen fått mig att förstå livets mening. Varför man inte ska kliva upp på morgonen, och ta allt för givet. Utan ta vara på livet. Kolla vad livet har dig att ge. Utnyttja sin tid här på jorden. Den lilla tid vi har, ska man göra till något alldeles speciellt och värdefullt. Skapa minnen. Minnen med er har jag så det räcker i flera sekel framöver. Tiden går snabbt när man har roligt. Men när jag är med er.. Är det som att.. Tiden, stannar. Allt blir stilla. Inget berörs av något. Allt är perfekt. Som att flyga igenom rymden i en tuggummibubbla. Helt tidslöst. Ingenting spelar någon roll. Huvudsaken vi har varandra. Huvudsaken jag ser er, ser er skratta, leva livet. Det är värt mycket för mig. Att se er glädjas. Då smälter mitt hjärta. Eller när jag får er att skratta. Då blir jag alldeles varm innuti. Att bara veta att ni mår bra. Gör mig till den hälsosammaste och lyckligaste människan på jorden.


Bara så ni vet. Jag älskar er, högt över dom högsta bergen, och djupt ner i den djupaste oceanen. Och jag saknar er. Mina skatter. Mitt liv.
Hoppas ni förstår hur viktiga ni är för mig. För det är ni verkigen. Viktiga.