♥Emilia Leijon-Amrén♥

Siffrorna på vågen skrämmer mig. Jag blir rädd, och trycker ner fingrarna i halsen för att bli kvitt rädslan.

Så kände jag förut. Pappa och min låtsasmamma tog bort vågen. Eftersom när den fanns där, gick jag och vägde mig jämt och ständigt. *Besatt*
Jag kan fortfarande känna ångesten när jag ser siffrorna. Men det känns bättre nu. Som att det finns en rimlig förklaring till varför. Vilket det även gör.

Jag är en matglad människa, som både älskar att laga maten, och äta den =).
Det känns så fritt att kunna äta, utan att få ångest och skrämmande tankar i huvudet. Jag är glad över att jag tog tag i det, istället för att fortsätta, mala på.
Förstöra kroppen som för mig en gång var perfekt.
Det finns viktigare saker att tänka på, än att se sig själv i spegeln.. Och tänka: "Jag är ful. Jag är värdelös. Jag är tjock. Jag är ingenting". Det är nog det svåraste jag vet. Att ställa sig där, och tänka att man är accepterad för den man är, och inte hur man ser ut. Men det har ju blivit så i våran värld. Saker & ting förändras. Unga tjejjor går efter barbie-ideal. Krymper sitt självförtroende genom att inte våga vara sig själva. Allt går enligt utseende. Allt anpassas efter det.


Det är rätt knepigt.